USA 1950.. Regi: Billy Wilder. Manus: Wilder, Charles Brackett, D.M. Marsham Jr. Foto: John F Seitz. Dekor: Hans Drier, John Meehan. Musik: Franz Waxman. I rollerna: Gloria Swanson (Norma Desmond), William Holden (Joe Gillis), Erich von Stroheim (Max von Mayerling), Nancy Olson (Betty Schaffer), Fred Clark (Sheldrake), Cecil B De Mille, Hedda Hopper, Buster Keaton, Anna Q Nilson, H B Warner (sig själva). Längd: 111 minuter.
Folk som inte vet något om film brukar inte sällan ha snappat upp historier om den totala dumheten och bristen på kultur inom filmen och hos de människor som gör filmerna. Typexempel är fräckheten att vilja bättra på Shakespeares dialog eller på 1970-talet vilja anställa Gustaf Mahler som filmkompositör, eller en överskattad svensk lyrikers förlöpningar. Men: dumhet finns inom alla verksamhetsområden, och inom religion och militär har dumheten orsakat oändligt mycket mer skada och lidande än filmindustrin.
Varför inte då i stället ta fram det allra bästa inom filmvärden. Ett av dessa exempel är Billy Wilders Sunset Boulevard, som inte minst är en skildring, och hyllning, till filmen. Wilder kom från Österrike och blev på 20-talet journalist i Berlin, han började arbeta inom filmen. På grund av sin judiska börd fann han det bäst att lämna Tyskland i början av 30-talet. Han kom till Amerika och lyckades snart etablera sig som manusförfattare i Hollywood, bland annat manuset till Lubitchs Ninotchka, 1939. Många manusförfattare vill även regissera, inte minst för att inte få sina manus förstörda. Wilder regidebuterad 1942 med The Major and the Minor med Ginger Rogers som klär ut sig till ung flicka för att åka tåg billigt. Wilder hade en mycket framgångsrik karriär, till hans mest känd filmer hör Some Like It Hot och The Apartment.
Sunset Boulevard berättas av en död man. Den inte alltför framgångsrike manusförfattaren Joe Gillis hittas död i en swimmingpool. Han berättar sin historia som utspelar sig i filmstaden mot slutet av 40-talet, men referenser tillbaka i stadens historia, inte minst stumfilmstiden och den enorma dyrkan den tidens stjärnor var föremål för. Wilder var en mycket duktig manusförfattare, han samarbetade alltid med andra. Hans mest långvariga medförfattare var, i början av hans karriär, Charles Brackett och, i slutet, I A L Diamond. En film som Sunset Boulevard är full av välformulerade repliker, men som även har en funktion i historien. Inte minst då Norma Desmonds kommentar till sin svunna storhet och de aktuella filmernas status. Ett yttrande som är minst lika aktuellt idag.
HE