Dogville

Danmark/ Sverige/ Frankrike/ Norge/ Holland/ Finland/ Tyskland/Italien/ Japan/ USA/ Storbritannien 2003. Regi & manus: Lars von Trier. Foto: Anthony Dod Mantle. I rollerna: Nicole Kidman (Grace), Harriet Andersson (Gloria), Lauren Bacall (Ma Ginger), Jean-Marc Barr (mannen med den stora hatten), Paul Bettany (Tom Edison), Blair Brown (fru Henson), James Caan (den stora mannen), Patricia Clarkson (Vera), Jeremy Davies (Bill Henson), Ben Gazzara (Jack McKay), Stellan Skarsgård (Chuck), Udo Kier (mannen i rocken), John Hurt (berättare) mfl. Längd: 177 min.
Den egensinnige dansken Lars von Trier har med Dogville gjort en minst sagt annorlunda film. Det finns till och med de som vill göra gällande att Dogville inte är någon film, på vilket von Trier svarar att det inte är någon antifilm heller. Men det är klart att det är en film, även om den är inspelad i en nästan helt avskalad miljö som påminner mycket om en teaterscen. Exteriören är i det närmaste obefintlig, hus och rum är markerade med krita på golvet. Interiören är sparsmakad, utgörs av en och annan möbel i de olika hemmen. Den här scenografin gjorde det möjligt för Lars von Trier att gå runt med en handkamera mitt i sin egen fiktion och filma inifrån, istället för att som brukligt låta kameran vara en utomstående betraktare.
Det är 1930-tal, under depressionen, Grace är på flykt undan en gangsterliga och söker skydd i Dogville, en liten byhåla vid Klippiga bergens fot. Invånarna i byn tar emot henne i sitt samhälle efter en viss tvekan och ganska mycket övertalning från Tom, en ung bybo som förälskat sig i nykomlingen. De något misstänksamma men ändå vänliga byborna visar sig ändra karaktär över tid. Grace får erfara att de alla hellre dömer än friar när det handlar om en utböling. (Den senare tidens flyktingpolitik i Danmark får sig en känga, med all rätt.) Von Trier menar att det enkla budskapet i Dogville är att det finns gott och ont i alla och det är omständigheterna som bestämmer vilken egenskap som ska lösa ut.
Efter den tidigare triologin om godhjärtade kvinnor, Breaking the waves, Idioterna och Dancer in the dark kommer Dogville att bli upptakten till en ny triologi som kommer att handla om Grace och går under arbetsnamnet "USA - Land of opportunities". Von Trier har fått mycket kritik från upprörda amerikaner som inte alls uppskattar den bild av USA som han målat upp i Dancer in the Dark och Dogville, särskilt som han aldrig ens besökt landet ifråga. Men dansken hävdar stoiskt att det är hans bild av USA han visar upp, den som medierna ger oss. Von Trier är minsann inte anti-Amerika, för, som han säger, vem kan vara emot ett helt land? Han vänder sig bara mot den rådande amerikanska politiken.
KHÅ

© Uppsala Filmstudio